
Jag önskar alla läsare och vänner en riktigt God Jul !
Efter nyår så sätter jag ut annons på Jodie för 2010 ska det satsas på Endurance med Hojride teamet istället !
PS. Det är inte killen som skriver i bloggen på bilden. DS.


Vi kommer att blogga lite här: http://www.hojrideracing45.blogspot.com/
Men man ska inte ropa hej... Jag har nu ingen framför mig att ta rygg på och börjar tappa fart gradvis. Jag ser att flaggpojken är på väg ut och tackar för att det bara är ett varv kvar, händerna och armarna börjar nämnligen att stumna och jag orkar knappt koppla längre. Sista kurvan närmar sig och mentalt så är jag redan i mål. Då hör jag motorljud snett bakom mig mitt i kurvan och fattar att Fredrik har kört ikapp mig senaste varvet. Full gas men Fredrik går om i annat spår på innern, jag hänger i och lyckas precis ta mig förbi honom på rakan några meter för mål. Jaaa !13,13,316 mot 13,13,377 blir våra måltider och det kan inte ha varit mer än några decimeter mellan oss.
Andra rejset på söndagen och starten funkar som den ska. Jag siktar längre fram med blicken i startögonblicket istället för att fokusera på gubben framför som jag brukar. Får en kanonstart och kör om ett helt gäng med snabbare förare. Det går fort och känns riktigt bra, dock så kommer dom snabbare förarna jag tog i starten och blåser förbi en efter en... Har en bra placering och allt känns kanon, då händer det. Jag får ett släpp i första högern efter start och mål och går ikull i en lowsider på tredje varvet. Helskotta !
Tar det lite lugnare i vurpkurvan men det går ändå riktigt fort. Linköping är en krävande bana och händerna/armarna stumnar ganska fort. Tar mig i mål på en 16:e plats av 25 startande och är jättenöjd.
Banan är lång, snabb och vacker. När man kommer ner från norra delen så öppnar hela landskapet upp sig och man har en makalös utsikt, vackert ! Snöprydda fjäll och djupa dalar gör det svårt att fokusera på körningen.
Börjar hitta växlingspunkter men bromsar alldeles för tidigt i de flesta kurvorna. Efter fjärde passet så har jag fått hyffsad koll på banan och kan konstatera att jag växlar ner till fyran i 3 kurvor, resten är det femman eller sexan som gäller... Bromsen behöver jag knappt röra utan det räcker att växla ner till femman och slå av lite på gasen. Lite läbbigt att ligga på fullgas på femman i de flesta kurvorna...
Race 1 Lördag eftermiddag.
Mini endurance Lördag kväll.
Några kurvor senare så sladdar det duktigt i bak och jag fattar att något är fel, sekunderna senare så håller jag knapp styrfart och det sladdar jättemycket, punktering ! Fan också ! Det kan inte vara många varv kvar och det känns snörpligt att inte få se målflaggan, jag kör in i depå och skriker åt Jocke att sätta sig på sin cykel, han hör givetvis inte vad jag säger eftersom jag är för långt bort utan kommer springandes mot mig. Pekar på bakhjulet och skriker igen, men han hör fortfarande inte. Precis när jag är framme vid jocke så ser han problemet men då har målflaggan redan kommit ut. Han kollar med tävlingsledningen och jag har gått i mål i depån, puuuh ! Punka på sista varvet och målflagg i depån är maximal tur och jag kan andas ut. Vi slutar på en 12:e plats och är jättenöjda med vår insats. Det är jättebra stämning på prisutdelningen och alla verkar jättenöjda med sina insatser. Många är framme och kollar på mitt bakdäck och garvar. Punktering ?! Jajamensan, på sista varvet ! Hihi !
Söndag morgon och 10 minuter fri träning.
Får du någonsin möjlighet att åka till Mo i Rana, så gör det !
Så här såg det ut i 3:e kurvan, jag näst längst fram i denna klungan.
Fräscha 13 tums aluminiumfälgar med nya däck på och en liten markis som är nästan helt ny gör ju inte det hela sämre.
Backen innan hårnålen är lite lurig ! Med Jodie så går man upp på bakhjulet efter man passerar krönet, fräckt men läskigt !
