När 40 grader och en Ducce inte räcker längre - eller tankar och drömmar i ett blivande badrum....

Plötsligt började jag reflektera över färgen på kaklet i det blivande badrummet, hmmm är det inte lite likt 848:ans nya pärlvita färg, jo faktiskt, på pricken, en sån skulle jag ha, ett redigt banjärn, nästan gratis om man jämför med 1098R....
Vilka paraleller, är jag på väg att bli en sån där inbiten Ducatist nu, eller.....

Tankarna far fram i huvudet allteftersom kakelplattorna smackar mot fixet i rask takt... och så var det det där med min mörka tvätt, har tidigare bara delat tvätten i 2 högar, mörkt och vitt helt enkelt, men har på sistone börjat märka av en tilltagande rödaktig ton på den mörka delen av tvätten.

Då min garderob inte har haft ett endaste plagg i rött tills Mandy dök upp i livet så kunde jag ganska snabbt dra slutsatsen att det måste finnas ett samband.
Jodå när jag tänker efter så är det Rally Rosso och WDW T-tröjorna som antagligen borde ha tvättats separat för att inte dela med sig av sin starkt röda färg.

Men om jag tvättar i högre värme så kanske dom blir rena, kanske kan öka till 50 eller 55 grader istället.
Hmmm....
Nerläggsvinklar...

Det var av den anledningen som Rosie blev inköpt i all hast under sensommaren eftersom Mandy hade en benägenhet att skrapa i något kopiöst vid nerlägg.
Till och med tår, knäpuckar och fotpinnar skrapades till ett minimum efter en hel del krampande i låren då klättrandet fram och tillbaks på henne efter 15 min blev för mycket och mjölksyran sprutade fram.

Det började ju med att jag ville köra lugnare och sälja R6:an till förmån för en mer mångsidig båge som inte bara älskar feta nerlägg och bli toppvarvad till 15000 varv hela tiden.
Marknaden sågs över och den enda som höll måttet för kraven på en bandag då och då men samtidigt klara av långkörning och små kurveskapader i relativt laglig hastighet var en monster 800 av nyare modell.

Sagt och gjort, Mandy beställdes och leverades på Italienskt maner 3 veckor för sent, glad i hågen åker jag dom 30 milen med släpkärran påkopplad och R6:an stadigt fastspänd
Parkerar utanför butiken och sliter upp dörren i spänd förväntan över att få se min nya kompis - en svart Ducati kan ju aldrig vara fel !

Innanför dörren står en orange monster, hmm dom fanns i orange också ja, vilket sammanträffande att det står en sån här nu när jag ska hämta min svarta av samma modell.
Det visar sig dock vara mitt beställda monster som har fått en helt annan färg än avsedd, jaha vad göra nu då, kolla lite, spana runt, rullar ut den i dagsljuset och tar en kaffe.
Den är ju faktiskt riktigt snygg, jag tar den !

Under våren så bokas det bandagar hej vilt på Sociowebben - det här ska bli skoj !
Det visar sig att man kan köra ganska fort med en monster trots att det skrapar i, bara man hänger ut tillräckligt mycket.
Bandagarna kommer i rask takt och flytet börjar infinna sig, jeddrar vad skoj det här är !

Gelleråsen trivs jag bra på och tempot ökar pass för pass.
Koncentrationen brister dock efter ett par snabba varv jagandes en Hyper och en ST då en grupp mer försiktiga Ducatister hinnes ikapp och tempot tas ner betydligt.
Slappnar av och sitter rakt upp och ner på sadeln, lägger ner i första böjen efter rakan, bromspedalen hugger i asfalten och bakhjulet släpper något så kopiöst fort att sandlådans magnetism inte kan motstås.
Tackar min förnuftiga sida för kraschpucksinköpet, reser hojen och kör in i depån, hmm en hyper kanske vore bättre lämpad på banan ändå....

Så här års är det nog snö på alptopparna i norra Italien som vi passerade i somras på väg till WDW-träffen, vilka vägar, vilka bågar, vilka vyer....oj oj oj det var grejer det.
En av höjdpunkterna var när vi såg däckbarriärer på en slingerväg vid gardasjön, visade sig att det skulle vara backrace där helgen efter vi åkte förbi.
Knäskrapen duggade tätt med full packning och leendet innanför hjälmen stod sig ett bra tag efteråt.

Får senare på säsongen prova en elak 748:a ett pass på Gelleråsen och det känns som jag kommit hem igen.
R6:an trivdes riktigt bra på Gelleråsen och 748:an likaså, där fick man något att tänka på.
Inget mer hysteriskt klättrande på mc:n och rädslan för ofrivilliga iskrapningar är som bortblåst.

Gotland och årsmötet med 2 dagar på ringen hägrar men jag vill inte krascha Mandy en gång till den här säsongen så det får nog vara, om inte....
En gammelhyper kan komplettera familjen och användas för bandagarna enbart, ett ganska förnuftigt köp faktiskt.

Höstpriserna kommer fort detta år och suget blir för stort, styr kosan Österut och en nästan för fin Rosie hamnar på flaket efter en kort provkörning.
Kraschkåpor köper jag på vägen hem eftersom originalkåporna som har 7 år på nacken är för fina för en marksyning.

Zoman välkomnar och jag kan konstatera att han måste vara riktigt insöad på Ducce eftersom det ligger en vattenskadad L-spis på parkeringen och hänger en fackverksram i garagetaket. Ett par gamla rejsdäckdäck hämtas från vinden och får flaka hela vägen hem. Kraschkåporna stuvas försiktigt in där bak i bilen för att inte skada grappadekalerna.

Kakelplattorna sitter där dom ska på väggarna och det stelnade flytspacklet på golvet påminner lite om Gotland rings stenhårda avkörningszoner av kalksten.
Dessa gör enligt utsago ont att besöka i alltför hög nerläggsvinkel och hastighet.

Planerna och drömmarna inför 2008 flyger fram i huvudet, ska man investera i rediga rejsdäck med däckvärmare eller nöja sig med gatdäck denna säsongen.
Endurance verkar ju också skoj och en licenskurs kan ju alltid vara bra att ha gått i vilket fall.
Fotpinnar och stompgrips kan jag ju bara inte köra utan, eller... tankarna spårar ur och fixet börjar ta slut.

Hmmm, hur var det nu igen, kan man köra kläderna i 50 grader för att få bort det röda i dom eller kommer färgen sitta i för alltid...
Den röda Ducati-färgen har i alla fall färgat mig såpass mycket att det kommer bli svårt att inte äga minst en L-twin som platsar på Ducceklubbens bandagar sommartid...
Så var det ju det där med 848:an igen, den är ju riktigt prisvärd.
Och färgen matchar ju mitt nya badrum, hmmm......